Trötthet & droger

Trötthet & droger

Säker körning kräver att du kan upptäcka faror, förstå vad som händer och agera i tid. Trötthet, narkotika och vissa läkemedel försämrar dessa förmågor. Det luriga är att du samtidigt kan bli sämre på att bedöma hur påverkad du själv är. Du kan känna dig tillräckligt pigg trots att körningen redan har blivit osäker.

Därför behöver du både kunna känna igen varningssignaler och bestämma i förväg hur du ska agera. Att avstå från en resa eller avbryta den är ibland ditt viktigaste trafiksäkerhetsbeslut.

Ditt ansvar börjar innan du kör

Enligt svenska trafikregler får du inte köra ett fordon om du på grund av exempelvis uttröttning, sjukdom eller påverkan av alkohol, andra ämnen eller läkemedel inte kan köra på ett betryggande sätt. Det gäller även om resan är kort och även om du håller hastighetsgränsen.

För trötthet finns ingen bestämd gräns i antal sovtimmar som automatiskt gör körningen tillåten eller förbjuden. Det avgörande är om du kan köra säkert. Körning med allvarlig trötthet kan medföra straffansvar, exempelvis för vårdslöshet i trafik, beroende på omständigheterna.

Tänk dig att du avslutar ett nattpass på ett äldreboende. Hemresan tar inte lång tid, men redan i personalrummet har du svårt att hålla ögonen öppna. Då ska du inte sätta dig bakom ratten och hoppas att körningen gör dig piggare. Ordna skjuts, välj kollektivtrafik eller sov innan du åker.

Samma ansvar gäller när du har tagit medicin. Att ett läkemedel är lagligt och ordinerat betyder inte automatiskt att du får köra efter att ha tagit det.

Varför trötthet blir en trafikrisk

När du är trött fungerar uppmärksamheten mindre stabilt. Du kan följa trafiken en stund och sedan missa viktig information. Blicken kanske är riktad mot vägen, men hjärnan bearbetar inte allt som händer.

Det kan innebära att du upptäcker en cyklist sent, missar att bilen framför bromsar eller inte uppfattar ett tillfälligt vägmärke vid ett vägarbete. Även besluten kan bli sämre. Du kanske väljer en omkörning med för små marginaler eller fortsätter köra trots tydliga varningssignaler.

Sömnbrist är en viktig orsak, men också sömnens kvalitet spelar roll. Upprepade uppvaknanden kan göra att du inte är återhämtad trots många timmar i sängen. Vid sömnapné störs sömnen av återkommande andningsuppehåll, vilket kan leda till uttalad sömnighet dagtid. Återkommande oförklarlig sömnighet bör bedömas av vården.

Kroppens dygnsrytm påverkar också vakenheten. Natt och tidig morgon är särskilt riskfyllda perioder. Du kan inte utgå från att du är säker bara för att du nyligen började köra.

Enformiga förhållanden kan göra sömnigheten tydligare. På en lång motorvägssträcka med jämn fart och få förändringar märks kanske tröttheten mer än inne i en stad. Stadstrafik botar däremot inte sömnbrist; den ställer bara fler krav på samma trötta förare.

Trötthet kan, liksom alkohol, kraftigt försämra reaktioner och omdöme. Det finns dock ingen enkel omräkning från ett visst antal vakna timmar till en viss alkoholhalt som säkert gäller för alla.

Lär dig känna igen varningssignalerna

Trötthet kommer inte alltid som en tydlig känsla av att du håller på att somna. Den kan först visa sig genom små förändringar i uppmärksamheten och körningen.

Var uppmärksam på följande:

Du gäspar återkommande och får tunga ögonlock.

Du har svårt att hålla blicken fokuserad och missar information.

Tankarna glider bort från körningen gång på gång.

Du gör fler korrigeringar av styrningen än vanligt.

Hastigheten varierar utan att trafikförhållandena motiverar det.

Du missar en avfart eller har svårt att minnas den senaste vägsträckan.

Huvudet nickar till eller ögonen sluts ofrivilligt.

Signalerna behöver inte komma i en viss ordning. Vänta inte på att huvudet ska börja nicka innan du tar dem på allvar.

Mikrosömn innebär mycket korta sömnepisoder som kan inträffa utan att du själv uppfattar dem tydligt. Du behöver inte luta huvudet framåt eller känna att du har sovit. Under episoden kan du förlora förmågan att följa och hantera trafiken.

En minneslucka bevisar inte i sig att du har haft mikrosömn. Även bristande uppmärksamhet kan göra att en vägsträcka inte fastnar i minnet. Men om minnesluckan uppträder tillsammans med sömnighet är den en allvarlig varning, inte något att bortförklara.

På en landsväg i Småland känner du plötsligt vibrationer när bilen når kantlinjens räfflor. Det är inte ett tecken på att vägens säkerhetssystem gör det möjligt att fortsätta. Det är ett tecken på att du redan har förlorat viktiga säkerhetsmarginaler. Avbryt körningen på ett säkert sätt.

Sekunderna då bilen fortsätter utan din kontroll

Reaktionssträckan är den sträcka bilen hinner färdas från att du upptäcker en fara tills du börjar agera, exempelvis bromsa. Om du reagerar senare blir reaktionssträckan längre. Om du inte upptäcker faran alls kan bilen fortsätta utan någon undanmanöver eller bromsning.

Sträckan i meter beräknas genom att hastigheten i kilometer per timme delas med 3,6 och multipliceras med tiden i sekunder.

Vid 90 km/h färdas bilen 25 meter varje sekund. Under en tänkt sömnepisod på tre sekunder hinner bilen därför 75 meter. Det är ett räkneexempel, inte en bestämd längd på mikrosömn.

Skilj på reaktionssträcka och bromssträcka. Trötthet gör inte automatiskt bilens bromsar sämre. Problemet är framför allt att du upptäcker faran senare, reagerar långsammare eller inte ingriper alls. Den sammanlagda sträckan fram till stopp kan därför bli längre.

Förebygg trötthet och avbryt i tid

Den viktigaste åtgärden mot sömnbrist är tillräcklig sömn. Planera därför inte bara vägval och restid, utan också när du ska sova och vilka alternativ som finns om du blir trött.

Inför en längre resa bör du:

Se till att vara utvilad vid avfärd.

Undvika att lägga resan direkt efter en lång arbetsdag eller ett nattpass.

Planera pauser och lämna tidsmarginal.

Dela körningen med en annan utvilad och behörig förare när det är möjligt.

Vara beredd att ändra planen eller övernatta.

Pauser är bra förebyggande, men en promenad på rastplatsen ersätter inte sömn. Kaffe kan tillfälligt öka vakenheten, men effekten varierar och återställer inte sömn som du har förlorat. Ett öppet fönster, hög musik och samtal med passagerare är inte tillförlitliga lösningar.

När du blir sömnig behöver du avbryta körningen och få möjlighet att sova. En kort sovstund kan hjälpa tillfälligt, men vid stor sömnbrist behövs mer återhämtning. Det finns ingen bestämd tupplurslängd som garanterar att du därefter är körklar. Efter uppvaknandet kan du dessutom vara omtöcknad en stund. Fortsätt bara om du verkligen är tillräckligt vaken och återhämtad.

Stanna på en säker och tillåten plats, exempelvis en rastplats eller parkeringsplats. På motorväg är vägrenen inte en vanlig viloplats. Vid tidiga varningstecken ska du söka en lämplig möjlighet att lämna vägen, inte vänta tills du knappt kan hålla dig vaken. Om du redan inte kan fortsätta säkert måste du hantera situationen som ett akut säkerhetsproblem, inte pressa dig vidare till en önskad rastplats.

Var särskilt vaksam på tanken ”jag är snart hemma”. Närheten till målet förändrar inte kroppens behov av sömn. Även den sista korsningen kräver en vaken förare.

Narkotika och reglerna om rattfylleri

För narkotika gäller en nollgräns i blodet vid körning med motordrivna fordon. Rattfylleribestämmelsen omfattar den som har tagit narkotika i sådan mängd att något narkotiskt ämne finns kvar i blodet under eller efter färden. För denna del av bestämmelsen behöver det inte visas att föraren faktiskt körde sämre.

Uttrycket nolltolerans ska alltså inte förstås som att varje spår i vilken sorts prov som helst automatiskt uppfyller just denna bestämmelse. Det är narkotiskt ämne i blodet som lagens nollgräns avser.

Det finns ett viktigt undantag när narkotikan har tagits enligt ordination från läkare eller annan behörig receptutfärdare. Undantaget gäller nollgränsen, inte rätten att köra påverkad. Även då kan rattfylleribestämmelser bli aktuella om påverkan är så stor att fordonet inte kan framföras på ett betryggande sätt.

Olika narkotiska ämnen kan ge olika risker:

Centralstimulerande ämnen, exempelvis amfetamin och kokain, kan öka risktagandet och ge överdriven tilltro till den egna förmågan.

Dämpande ämnen, exempelvis opioider, kan ge dåsighet och långsammare reaktioner.

Hallucinogener, exempelvis LSD, kan förvränga sinnesintryck och göra trafiksituationen svår att förstå.

Cannabis kan försämra bland annat uppmärksamhet, koordination och bedömning av tid och avstånd.

Att känna sig energisk är inte samma sak som att kunna köra säkert. Centralstimulerande ämnen kan dölja sömnbehov utan att kroppen har återhämtat sig.

Du kan inte heller avgöra om narkotika finns kvar i blodet enbart genom att känna efter. Det finns ingen generell väntetid som gör all körning efter narkotikaanvändning laglig och säker.

Läkemedel kräver en egen säkerhetskontroll

Läkemedel kan vara nödvändiga för att du ska må bra och fungera i vardagen. En välbehandlad sjukdom kan också ge bättre förutsättningar för säker körning än en obehandlad. Frågan är därför inte bara om du använder medicin, utan hur sjukdomen och behandlingen påverkar just din körförmåga.

Vissa sömnmedel, lugnande läkemedel, starka smärtstillande läkemedel och allergimediciner kan påverka uppmärksamhet och reaktion. Även andra preparat kan ge exempelvis yrsel eller synstörningar. Receptfritt betyder inte automatiskt trafiksäkert.

Läs bipacksedelns information om körförmåga och användning av maskiner. Fråga läkare eller apotekspersonal om något är oklart. Var särskilt uppmärksam när du börjar med en behandling, ändrar dos eller kombinerar flera läkemedel. Vissa effekter kan finnas kvar nästa dag.

Anta att du har fått smärtstillande efter en operation. Dosen är ordinerad, men du känner dig yr och har svårt att koncentrera dig. Då ska bilen stå. Undantaget för ordinerad narkotikaklassad medicin gör inte den körningen tillåten.

Alkohol tillsammans med läkemedel kan förstärka påverkan och ge svårförutsägbara effekter. Flera läkemedel kan också förstärka varandras biverkningar. Fråga därför om kombinationer, inte bara om varje preparat för sig.

Ändra eller avsluta inte en ordinerad behandling på egen hand för att kunna köra. Kontakta vården och ordna ett annat färdsätt under tiden.

Vanliga tankefällor på teoriprovet

På teoriprovet behöver du skilja mellan vad som tillfälligt får en förare att känna sig piggare och vad som faktiskt ger tillräcklig säkerhet.

”Kaffe gör att jag kan fortsätta.” Koffein kan tillfälligt öka vakenheten, men det ersätter inte sömn. En sömnig förare ska inte fortsätta med kaffe som enda åtgärd.

”Jag har inte somnat, alltså är körningen säker.” Körförmågan försämras redan före insomnandet. Bristande uppmärksamhet och sena beslut kan räcka för att orsaka en olycka.

”Bilen varnar om jag blir för trött.” Förarstöd kan missa tecken och kan inte garantera säker körning. Varken trötthetsvarning, körfältsassistans eller farthållare ersätter en vaken förare.

”Recept innebär att det är tillåtet att köra.” Receptet är inte ett generellt körtillstånd. Läkemedlet måste användas enligt ordination för att undantaget från narkotikans nollgräns ska gälla, och du måste fortfarande kunna köra säkert.

”Om ruset är borta är reglerna uppfyllda.” Den upplevda effekten och förekomsten av narkotiskt ämne i blodet är olika frågor.

”Lägre fart löser problemet.” Anpassad hastighet är viktig, men gör inte en förare som riskerar att somna körduglig. Rätt beslut är att avbryta.

Kom ihåg

Kör inte när trötthet eller påverkan hindrar dig från att köra säkert.

Ta tidiga varningssignaler på allvar; vänta inte på mikrosömn.

Tillräcklig sömn är grunden för återhämtning.

Kaffe, frisk luft och musik ersätter inte sömn.

Avbryt i tid och välj en säker, tillåten plats att stanna.

Narkotikans nollgräns gäller narkotiskt ämne i blodet.

Ordinerad narkotikaklassad medicin ger inget undantag från kravet på säker körning.

Läs läkemedelsinformationen och fråga vården eller apoteket vid osäkerhet.

Även receptfria läkemedel och påverkan dagen efter kan vara viktiga.

Ordna ett annat färdsätt när du inte är körduglig.